Gaah

Det sista dom sa till mig igår efter ingreppet var att jag var tvungen att ringa in på en gång om jag fick feber. Vaknade imorses med ont i halsen och har nu 37,6 i feber. Ligger vanligtvis på 36,9 så det känns rejält. Vet inte om det beror på förkylningen eller om det blev en infektion. Väntar o ser en stund till. Vid 38 grader ringer jag.

Ner på stan

Idag måste jag ner  på stan en sväng för att inhandla en ny kalender för 2011. Börjar bli jobbigt att ha alla datum o tider i huvudet, men är ändå imponerad över att jag inte har glömt nått än, peppat peppar.
Sen behöver jag mössa, vantar o halsduk med. Se om jag hittar något =)

Var inlagd på sjukhuset igår under dagen. Sara var med mig. Vi fick värsta kommandora sköterskan, men vi garvade mest åt det hela. Ville inte sova själv sen under natten men efter lite dispyter över telefon vågade jag inte åka hem. Så nu har jag inte varit hemma på över en vecka. Måste iaf hem en snabbis idag o hämta lite grejer o rena kläder.

Vaknade förkyld också.. så ont i halsen o hostar. Men minsta problemet just nu =)

Hjälp

Hamnade tillslut på dagakuten idag med mitt problem. Gjorde ett nytt urinprov och det visade att jag fortfarande hade urinvägsinfektion. Kan ju undra vad dom i trollhättan sysslade med som sa att jag var frisk. Dom tog även blodprov o temp. Hade lite feber. Antibiotikakur igen, kul nyår det kommer bli.


Telefonen ringde nyss. Var från soc. Polisen (undra om det var den snälla?) hade skickat en anmälan dit så ska få gå o prata med någon kurator där p.g.a. en del saker som hänt hemma. Känns skönt att folk gör sitt jobb o att jag får hjälp som jag inte behöver kämpa för själv. Nu ska vi åka o hämta ut antibiotikan o handla lite.

Jag känner mig stark igen. Känns som om att jag är på väg att komma upp på fötterna igen. Men imorn måste jag hem till mig igen...Hoppas det går bra.

Livstid

Igår höll jag på att krascha totalt. Dagarna har bara blivit tyngre o tyngre att ta sig igenom. Har inte ens orkat ta mig hem sen jag kom tillbaka. Sover hos en kompis. Idag när jag vaknade upp kände jag bara att"nää, nu får det fan vara nog". Nu ska allt bli bra. Fick en gnutta kraft att börja kämpa igen. Jag SKA börja jobba nästa vecka. Imorn är ETT problem löst. förhoppningsvis blir ett annat problem löst idag. Sen återstår bara lägenhet och flytt. Sen kan jag börja leva igen. 2011 ska bli mitt år. Nu ska allt bli bra.

Funderar på att någon dag skriva ut HELA sanningen om detta år som varit. För respekt och hänsyn saknas ändå i denna historia så jag kan sjunka lika lågt som alla andra.

Nu måste jag bege mig till läkaren, igen.

Grinig

Fan va grinig jag är nu... För typ en vecka sen fick jag min livs första urinvägsinfektion. Det gjorde skitont o blödde när jag kissade. Fick antibiotika o besvären gick nästan över. Men det har aldrig känts helt hundra efter. Igår började jag kissa jätteofta igen och hållt i till idag, men det har inte gjort lika ont som förra gången. Fick en tid på vårdcentralen o åkte dit. Fick inte kissa på 2 timmar sa dom. Åkte dit, dom tog urinprov o gjorde bakterieodling som tydligen inte visade nått alls.. Jag var frisk. Ifrågasatte om varför det känns konstig när jag kissar o varför jag då kissar så himla ofta. Han sa att jag nog drack för mkt. Sa att jag inte alls gjorde det. Då hade han inte mer svar utan att jag bara ska avvakta. Påpekade att jag skulle resa imorn o inte vill åka 8 timmar om det blir värre. Men han sa bara att jag ska avvakta... Och nu sitter jag här. Gör skitont igen när jag kissar och kommer blod igen. Kul morgondag jag kommer få för att läkaren inte lyssnar.... Jag orkar inte med mer krångel.. Kan inte allt bara få ett slut?

Varje morgon kämpar jag med att hitta en anledning till att ens stiga upp ur sängen.

Vilken resa...

Shit vilken resa det blev hem igår...  Tog bussen för tåg ska man ju inte ta har man ju förstått.. Vi kom iväg med bussen en halvtimma efter utsatt tid, så redan däe var vi sena. Tog nästan två timmar o köra tio mil. Men efter ca sex timmar var jag framme i göteborg, o då var vi en timma föresenad bara.

Sen kom ju det roliga. Åka tåg! Gick till Sj biljettstation o tryckte ut en kölapp.. va typ nr 107 o  jag hade 333. Tänkte att det måste ju vara fel så började prata med en tjej ett bra tag medans vi väntade. Men gick fram o till kassan o frågade tillslut när tiden började rinna iväg om jag verkligen hade 200 st före mig i kön. Jo så var det. Så önskade tjejen god jul o gick sen till infotavlan o tittade vart mitt tåg skulle gå ifrån. Då började det byta spår o ha sig. Men stog att jag skulle ta Åmåltågetr iaf. Kom på det förbannade tåget o när vi ska åka så¨säger dom i högtalaren att vi väntar på ett 5 timmar försenat tåg från malmö samt att vi inte har något lok. Fick ett rejält psykbryt då o ringde o skällde på mamma att dom fan fick komma o hämta mig i gbg. Men det gjorde dom inte.

Efter en stund kommer det en kille o sätter sig bredvid mig. Frågar honom om han har nån information om när tåget ska gå, men han kom med ett fem timmar försenat tåg från malmö sa han s¨han visste inte. Snacka om att jag blev glad. Skrek rätt ut "Fan va bra, d¨å är det bara loket som fattas nu då!" Så satt vi o beklagade oss över våra resor ett bra tag.. o jag hade ju inte ens biljett så skulle få betala 100 spänn extra på tåget. Tillslut började vi rulla o då sitter jag helt plötsligt på nått tåg som ska till karlstad. Jag skulle ju för fan med åmåltåget.. O hur fan ska jag ta mig från karlstad sen då.. Men ja, det visade sig sen vara samma tåg när jag kastade mig av i trollhättan. Vågade inte chansa o se om tåget stanna i öxnered.

Men slapp betala på tåget iaf. Kondukötren kom 2 min innan vi var framme i trollhättan så snubben brevid mig som såg honom komma sa åt mig att sticka mot utgången fort som fan. Så sagt och gjort. Sparade in en 250 spänn på det där :P

Så jäkla kul med.. Han frågade mig om jag visste om dom hade servering för han hade inte ätit nått o var jättehungrig. Precis då säger dom i högtalaren att dom har personalbrist o att bistron är stängd. Vi kunde ju inte annat att skratta åt skiten.. Vrålhungrig och huvudvärk klev jag iaf av i trollhättan..

På söndag ska jag hem....

Utpumpad

Är helt utpumpad att efter att ännu en natt fått ringa polisen.. Varenda patrull + hundförare letade efter honom. Hade en patrull hos mig under hela tiden. Orkar inte med detta längre. Dom hittade honom tillslut, han blev körd till psyk och sen utsläppt som vanligt.. Sovit borta i natt. Och sover borta i natt med. Vill inte vara hemma överhuvudtaget.

Läkaren  på psyk hade sagt till christian att "'Jenny verkar ju inte riktigt frisk". Efter allt dom gjort och sagt om mig, och efter allt dom inte gjort  för christian så funderar jag seriöst på att anmäla dom...

Sjukhus

Man kan ibland bara skratta åt allt elände som drabbar mig just nu. Sov lite middag igår o när jag vaknade och gick på toa kissade jag blod och det gjorde skitont. Fick en kvällstid på vårdcentralen och nu har jag fått min livs första urinvägsinfektion, så äter antibiotika...


Annars har det lugnat sig något hemma.. ät rätt less på att blogga för tillfället. Finns liksom inte så mkt att säga. Grymt besviken på soc dock. Men orkar inte bry mig just nu.

Skit

Allt e skit. Nu börjar historien om på nytt.... Men inte igen. Jag ger upp.

Till Sara!

Denna tjej är den bästa i hela hela världen!! Trodde inte att det fanns sådana här underbara människor! Jag har en tendens att dra mig undan när livet blir för jobbigt men Sara har aldrig tröttnat på att ringa. Varje dag slår hon en signal och har full förståelse för att jag inte alltid orkar prata. Hon byter pass på jobbet för att kunna följa med mig på mina möten, utan att jag ens behöver be henne om det! Och jag har alltid en sängplats hos henne om jag behöver. Du är den bästa vänner i världen och jag hoppas verkligen att jag kan vara en lika bra vän till dig som du är mot mig! Älskar dig gumman!!

Melissa Horn "Hanna" live i Linköping den 18/11-09

Självmordsbombaren

Har inte läst alls mkt på aftonbladet om detta men uppfattningen jag har fått är inte alls rolig..
För det första provocerar dom nått fruktansvärt genom att nedvärdera "bombaren" och säga att det är amatörmässigt gjort, han är inte alls i närheten av de "riktiga" terroristerna. En hel artikel om detta.
Ja men tacka fan för det, att han inte var så "bra". Det stod nått i stil med "bilrutorna exploderade inte ens".

Jag tycker detta är skitprovocerande då jag blir rädd att det sitter andra galningar där ute o hetsas av den artikeln. Nästa galna snubbe (om det nu blir någon mer) kommer ju ta lärdom av det här, speciellt när  aftonbladet skrev ut hur jämförde hur mkt sprängämnen snubben här hade samt när de sprängde i london. Så nu vet man hur mkt sprängämnen man behöver för att spränga bort en halv vagn i tunnelbanan...


Sen så har jag även fått intrycket att "Jippi vi är med på nyheterna utomlands!!" av tv  och tidningar. "Sverige blev precis med på kartan, tjoho" Varför ska dom visa både på tv och i tidningar vad som sägs om Sverige i andra länder? Det är väl inte p.g.a. en sådan här sak man vill vara med på tv utomlands?

Som sagt, har inte läst alls mkt om detta men uppfattningen hittills som jag fått... Typ hån (mot bombaren) blandat med stolthet( åhh det händer nått i Sverige som sätter oss på kartan)

Massa poliser

Shit vilken helg. Kunde ju sova hos kompisar i helgen så åkte iväg på fredag efter jag kört Christian till sitt jobb på julbord, som jag inte följde med på. Hade kommit överens om att jag skulle hämta honom men folk övertalade mig att det inte var någon bra idé. Måste vara hård nu så att han inser. Så tillslut gav jag efter och skickade o sa att jag druckit vin o inte kunde köra.

Vid tolv började min och min kompis telefon ringa. Jag hade ungefär 30-40 missade samtal och diverse sms på en timma.Sen kom ett långt sms om att "Jag har svalt tabletterna nu". Ringde 112 som kopplade vidare mig till polisen i denna stad. Eftersom porten och vår ytterdörr var låst så kom en polispatrull och hämtade mig medans en annan väntade utanför på gården. Sen kom ambulansen med. När vi kom in låg Christian och sov och vi gick igenom tabeltterna vi har och det visade sig att han inte hade tagit något..

Fick en jättesnäll polis som jag pratade med jättelänge, som stod upp för mig när ambulanskärringen kom in i köket och skällde ut mig. Fy fan vad jag blev arg, så när hon hört min version bad hon om ursäkt. Satt och storgrät i köket efter hennes utbrott. Som sagt, får skit för allt som jag skrev i ett tidigare inlägg. När den ena patrullen efter ett bra tag tog med sig Christian till psyk så stannade den andra kvar och fortsatte prata med mig innan dom körde tillbaka mig till min kompis. Dan efter ringde den snälla polisen och frågade hur jag mådde osv, pratade ett bra tag om allt. Så jäkla skönt att någon ringde mig och pratade och frågade hur jag mådde och att allt inte bara handlar om Christian. Har iaf varit bort hela helgen och fått lite andrum och distans..

Och hur det gick för Christian? Psyk ringde efter 1 timma och ville att jag skulle komma och köra hem honom, dom hade gjort bedömningen att han inte behövdes läggas in... Trots att dom sa tidigare samma dag att jag inte ska finnas där för honom längre så han förstår, så blir det mitt ansvar att hämta honom. Skyllde på vinet igen.

Blind

Att leva i en situation gör en tålig och blind. Var på soc idag och dom skulle skicka mig till ett jourhem om jag inte kunde sova hos kompisar i helgen. Jourhem, jag? Men så illa är det ju inte. Tydligen är de det, bara att jag som lever i det inte kan se detta. Hoppas dom kan fixa fram en lägenhet snabbt nu!

Var även hos en ny kurator idag och hon fick mig att få en massa extra styrka. Hon sa att trots att hon bara lyssnat på mig i en liten stund såg hon en stor styrka och att jag var en jättetuff tjej som klarar av vad som helst. Det gav mig massa energi att fortsätta kämpa. Ska träffa  henne nästa vecka också.

Dessa två samtal idag har verkligen gett mig styrka. Även om jag får ångest så fort jag kommer hem. "Jag behöver dig, jag vill att du gör såhär, jag vill inte att du umgås med honom, jag vill att du ska följa med på det här..." osv. Önskar att Christian kunde någon gång se mina känslor, var jag behöver och vill. Jag ville verkligen inte följa med på julbordet ikväll för det kändes absolut inte bra för min egen del, och sen vill jag inte att han blir mer beroende av mig, men han kunde inte förstå det.. HAN behövde ju mig. Jaja, hans kväll har knappt börjat så det återstår att se vad som kommer hända. Ska iaf hämta och köra hem honom i natt.

Framåt eller bakåt

Vet inte om man ska säga att det går framåt eller bakåt just nu. Läkaren sa igår att jag skulle ringa soc o få en akutlägenhet. Ringde dom förut och ska alldeles strax in på ett samtal. Sen ringde kuratorn på vårdcentralen så nu ska jag dit i eftermiddag och prata.

Samtidigt behöver Christian mig mer än någonsin men det funkar inte längre. Jag kan inte finnas och följa med överallt. Pratat länge med mobila teamet idag, hur jag ska göra osv.. Hon tyckte att jag skulle bort hemifrån redan idag. Vet inte riktigt om det går framåt eller bakåt just nu. Christian blir bara mer och mer krävande men jag kommer framåt med min hjälp..Allt e rörigt. Tur att jag blev sjukskriven iaf så jag hinner med allt detta. Gäller att försöka vara stark i allt lidande. Men bryter ihop oftare än oftast nu. Gråter jämt att uppgivenhet...

Nä måste kila nu. Hoppas på det bästa. Att dom har en lägenhet jag kan flytta in i med en gång.

Suicide

Jahapp, Christian är vaken, vi har bråkat och jag har fått ett ultimatum. Flytta eller sluta umgås med han, '"fortsätter du umgås med han tar jag livet av mig" hette det. Efter ikväll är det inga tomma hot längre...

Han är nästan den enda som får mig att må bra, där jag kan vara mig själv. Kommer dit ibland helt knäckt och han lagar mig på nolltid. Men nu får jag inte träffa han mer, utan ska bli ännu  mera fången hemma. Och ja, fanns det lediga lägenheter så skulle jag flytta direkt!Snälla, kan någon hjälpa  mig...

Christian isolerar sig mer o mer. Han skulle på julbord imorn men nu ska han inte åka längre. Fy fan vad patetisk jag känner mig, men ingen kan någonsin förstå hur det är att känna att man har totalt ansvar över en annan människas liv, när man inte orkar eller kan... Hatar detta. 

Jävla psyk FAN

Visst vet man att psyk inte är felfria o så men nu får det fan vara nog! Hur jävla mkt barnvakt ska jag behöva sitta? Vi drar ner varandra så sjukt mkt när jag är hemma, jag flyr bort, han får panik, jag måste hem, vi bråkar, han drar, han kommer tillbaka, jag mår skit och åker hemifrån. Såhär går det runt, runt, runt i en cirkel.

Jag måste vara hemma för att han ska må bra. Han lever i en fantasivärld att det kommer bli vi igen och att vi kommer leva lyckliga i alla våra dagar. Hur många gånger jag än säger nej, hur hård jag än är gå det inte in. Ni som läser hans blogg vet ju hur han resonerar. Vi har gjort slut. Såhär går inte en normal separation till! Jag som har gjort så att han mår såhär måste vara den som tar hand om honom. Det funkar inte! Mina känslor då? Vart ska jag göra av dom??

Ikväll gjorde han sitt första försök till att försöka göra sig själv riktigt illa, på riktigt. Tvingade han att ringa psyk. Dom pratade en stund, sen var det bra. Och jag får återgå till att passa honom. Han ligger just nu o sover i soffan och jag sitter bredvid och kommer sitta här hela natten o passa. När ska psyk lägga in honom? När han är död? När ska jag få ta mig ur skiten och gå vidare? Att låsa in sig på toaletten med massa tabletter och en sax, är inte det allvarligt nog att läggas in? Varför är det jag som ska bära på ansvaret HELA JÄVLA TIDEN att han inte tar livet av sig? Psyk finns väl för fan av en anledning.

Jag har nu 3 jävla kontakter med olika kuratorer för att få stöd så att jag inte brakar ihop totalt. Jag mår skit och blev idag sjukskriven igen, december ut. Varför ska jag ta allt ansvar för Christian så han inte tar livet av sig? Jag orkar inte. Jag ska genomgå så innihelvete mkt skit närmsta tiden, Christian också, men det är MIN kropp som kommer utsättas för detta. Vem fan ska finnas för mig då? När jag bara måste passa Christian hela tiden????

Ja det blir till att sitta här i soffan hela natten och vaka. Sova får jag göra när han är på jobbet. En stunds avkoppling per dag som jag bara kan tänka på mig själv.

Lunch

Klockan ringde nio. Är så jäkla trött. Ska iväg på lunch med jobbet idag. Egentligen vill jag inte längre. Orkar inte men måste ju. Vill just nu bara gråta men börjar jag så kommer jag inte kunna sluta. I eftermiddag ska jag träffa min läkare. Hon är underbar. Sist jag  var där satt jag ju och storgrät och då gav hon mig världens kram. Skönt att man kan prata med henne.

Vill bort i från allt. Bort från Nyköping. Men vill inte åka till Vänersborg heller, för då blir jag helt ensam med mina tankar när alla jobbar.

Det är fruktansvärt jobbigt just nu. Jag får springa på mina möten själv fast jag egentligen vill ha med någon som kan stötta mig. Jag har hela tiden varit den som stöttat och följt med, men ingen följer med mig...(alla behöver inte ta åt sig).

Pratade med min bästa bästa Sara igår och när den värsta dagen i mitt liv kommer infalla så skulle hon ta ledigt från jobbet för att vara med mig om jag ville <3 <3 <3 Christian kommer självklart också vara med då, men jag kan inte stötta honom då utan då behöver jag nån jag kan falla på.

Nej, måste försöka göra mig lite iordning innan lunchen.

Jävligt besviken.

Känslor kommer och går. Man kan inte styra över dessa. Hela hemsituationen är fruktansvärt komplicerad och har blivit nästan helt ohanterbar senaste dagarna. Min psykolog sa för två veckor sen att jag måste bort. Jag kan inte bo här under dessa förhållandena.

Att få en massa skit från folk som knappt vet något av ALLT som har hänt blir jag bara så jävla förbannad. Jag har stöttat Christian så gott jag kunnat. Jag har kört runt honom till allt han ska på, alla möten, varit med på alla möten med honom trots att jag har haft egna möten. En enda gång kunde jag inte följa med och vad resulterade det i? Jo att Christian försvann spårlöst och alla trodde han var död under en dag. Jag är fan den enda som ställt upp och stöttat honom känns det som. Och det är inte ens mitt ansvar eftersom jag lämnat honom men ändå har jag gjort det. Sorgen över allt som blev + all oro hela tiden över honom gjorde att jag sökte mig hemifrån så ofta jag kunde så att även jag kunde få stöttning. Jag har knappt få gå utanför dörren, varje gång har jag fått minst 10 sms o flera samtal.

Christians kontakt på psyk ringer mig när dom behöver fråga saker eller om dom inte får tag i honom. Jag är först på deras anhöriglista! Men när han mår så jävla dåligt att jag ringer in och ber om hjälp där, när jag inte kan hantera situationen får jag bara skit från dom. Dom ringer mig ang, Christian, men när jag ringer dom ang, honom så är dom otrevliga och säger att jag inte har med detta att göra eftersom vi separerar. Men varför i helvete ringer dom till mig då?

Jag är så förbannat trött på att bara få så jävla mkt skit hela hela hela tiden. Men varsågod, vem av er är villig att ta över Christian? Jag är så jävla trött på att ställa upp nu. Folk separerar hela tiden och så är det bara. Nu har det tillkommit ännu en komplikation i det här och båda vi behöver mer stöttning än någonsin. Det sista vi båda behöver är skit kastat på oss. För vi håller båda två på att gå under...

Samtal

Idag har vi varit på ett samtal. Pratat igenom situationen, fanns egentligen inte så mkt mer att säga än det som redan blivit sagt. Kommer bli mer att säga senare. Jag får jättedippar emellanåt. Vet varken ut eller in. På måndag ska vi på nästa samtal och på tisdag ska jag på läkarundersökning. Försöker kämpa på men det är svårt. Har bokat upp mig på jobb nästa vecka men ska träffa min husläkare imorn så då får vi se vad hon säger, om jag behöver bli sjukskriven igen.

Ska på lunch med  jobbet imorn kom jag på. Det får jag inte glömma bort! Och på fredag är det julbord =)

värre

Nu när allt är kaos blir benen värre och värre med mitt RLS. I och med att jag är så trött hela tiden och sover mkt (RLS kommer när jag sover) så vill jag hugga av mig benen. P.g.a. detta har jag fått jättekort stubin och höll på att kasta mobilen i väggen för att jag tryckte på fel knapp.

Tensmaskinen fungerar MEN för det första fick jag bara två plattor så kan bara köra på ett ben i taget, sen gör det skitont. Det är elektriska impulser som den strålar in i benen. Alla andra tycker den är skönt och att den känns som massage, på mig känns det som knivhugg vid varje elstöt som kommer. Vet inte om just vaderna är känsligare eller om jag är extra känslig där just p.g.a. RLS:en.. Jobbigt är det iaf.

Rädd

Jag är så jävla rädd. Jag vill inte, vill inte, vill inte! Men måste. Hur ska jag kunna leva med detta resten av livet? Jag är så rädd... så jävla rädd.

Ner och ner

Livet fäller krokben för mig hela tiden. Jag vet inte hur mycket mer jag orkar eller klarar. Jag vill bara vakna upp ur denna vansinniga mardröm. Allt bara förvärras hela tiden. Jag vill bara vakna upp och inse att allt är en dröm.

Alla sliter i mig. Säger att "såhär ska du göra" Sårar alltid någon. Måste alltid ta hänsyn till er vad jag säger. När jag pratar mina känslor räknas inte längre dom känns det som. För det är så synd om alla andra. Idag har jag fått så mkt skit från massa människor, och vips drogs jag tillbaka till "förr" och bara tog emot, utan att försvara mig.. Vad jag än gör så blir det fel! Hur mkt jag än försöker hjälpa, ställa upp och finnas där blir det fel. Och mina egna känslor ska jag bara svälja och förtränga.


Det finns inget kvar, efter det här kommer jag inte kunna bli mer trasig. O aldrig kommer jag bli hel igen heller.
Kan någon bara ta över mitt liv för ett tag. Eller åtminstone berätta hur jag ska göra... 

Allvarligt..

Hur mkt konstigheter ska det kunna hända på två veckor? Gråtit och skrattat om vartannat. Hur mkt ska mitt psyke klara?

Hold on...

When the day is long and the night, the night is yours alone,
When you're sure you've had enough of this life, well hang on.
Don't let yourself go, everybody cries and everybody hurts sometimes.

Sometimes everything is wrong. Now it's time to sing along.
When your day is night alone, (hold on, hold on)
If you feel like letting go, (hold on)
When you think you've had too much of this life, well hang on.

Ana Gina

Alla shower som bloggare får är så dåliga.. men det är en jag följer lite halvt o det är Ana Gina Show. Den är skitrolig =) Hon är skitrolig =) Släpps varje tors 20.00 på svt play. Ska kolla in gårdagens nu!

Cykelolycka

Vart iväg o handlat en sväng o jag försöker tina upp.. Skulle stanna på statoil o köpa cigg på vägen hem o i korsningen där så stod det ett par bilar stilla med varningsblinkers på. Krock tänkte vi först, men sen såg vi en människa ligga i diket. Antar att någon kört på en cyklist och medans Christian var inne o handlade ciggen kom både ambulans o polis. Nyfiken som man är satt man kvar en stund extra o tittade.

Om det nu var så att det var en cyklist som blivit påkörd (hon/han kan ju lika gärna ha vurpat ordentligt) så tyckte man ju först synd om denne, men sen så är det ju oftast så att cyklister ofta cyklar rätt ut i trafiken o då tyckte man mest synd om föraren... Får se om det kommer upp något i lokaltidningen senare. Som sagt, man är lite för nyfiken ibland.